måndag.

jag hör till stjärnorna, där är jag hemma.

onsdag.

foto: bim wedberg <3

vad skulle hända om jag dog?
om jag hade en dag på mig att säga till människor att jag ska dö, vad skulle jag säga och göra?
vad skulle hända med familjen och de omkring mig, skulle de bry sig? vad skulle hända med vännerna omkring mig? skulle de bry sig?
vad skulle hända med mig? blir jag ett sk spöke som får plågas med att se alla andra och de man älskar utan att kunna säga någonting till dem? eller blir allting svart? eller finns det en annan plats man kommer till efter döden? en ny värld kanske? en bättre värld? eller så kanske man bara försvinner.. vem vet. inte jag i alla fall.

jag hade en dröm, en jobbig dröm. jag grät, men endå kändes det inte på något sätt panikartat. jag var förtvivlad i stunder och ångrade så mycket, men endå tänkte jag att det inte var någon ide att vara upprörd. men på ett sätt blev jag i alla fall lättad när jag vaknade.

konstigt hur hjärnan fungerar. hade jag den tanken bak i huvudet, som sedan utvecklades till en dröm? varför i så fall? för att jag skulle känna det på "riktigt". jag menar det kändes riktigt, under tiden. är det för att kroppen säger till mig att det inte är så panikartat som många tror, eller säger min kropp åt mig att det inte kommer vara så för mig?
jag tror knepet är att man måste släppa sig själv. acceptera att det händer. känna friheten av det. som i min dröm, och som på bilden.
friheten..