måndag.

det gör ont, igen.
jag tror jag vet var smärtan kommer ifrån.
det är av sorg, det är av lycka.

det gör ont av sorgen, det vackra.
det gör ont av lyckan, lyckan av att jag är på väg ut.

det gör ont, men inte på ett dåligt sätt.
det gör ont, på ett skönt sätt.
det gör ont, och jag ser allt, och jag lever.

jag vill känna såhär alltid. det här är jag, jag.

torsdag.

om man inte vill vara som alla andra, man inte vill göra som alla andra.
hur gör man då?
det frågan går inte att ställa, för om ingen annan gör det så går det inte att få reda på det, right?

men jag menar hur gör jag för att börja? och den frågan kan jag inte heller ställa.
jag måste ta reda på det själv, men jag vill inte här.
människorna här förstör allt och jag kan inte.
samhället förstör allt.

jag ska resa bort, vara impulsiv och inte vara som alla andra.
men då är frågan; när ska jag ta mig modet att göra detta?

och just där kanske jag har min början.