24.6.09

tisdag.

jag kan inte förklara det, men att sitta uppe hela natten, ensam och se det bli mörkt och sedan ljust igen är underbart. att känna lukten av natt och sedan av morgon är underbart. att veta att jag troligen är den enda som är vaken i hela mitt område är underbart. det är min sommar och just nu tycker jag den är underbar och kanske sorglig. känslan jag har i magen nu är sådär mysigt ni vet, eller det kanske ni inte alls vet. men nästan som när man riktigt ser fram emot något och får den där känslan i magen, så känner jag nu fast jag ser inte fram emot något. mest sitta här själv och se det bli mörkt och sedan ljust igen.
exakt samma känsla får jag när jag cyklar eller går runt i mora mitt i natten/morgonen och hör hur tyst det är och ser hur öde det är. inte en bil, inte en människa. i dessa ögonblick känns det som om jag kan göra vad jag vill, men den känslan försvinner så fort världen vaknar och är redo att döma och förgöra.

jag kanske uttrycker mig dåligt men jag mår så bra och känner mig så levande när alla andra sover och det bara är jag och min vän på min sida som är vaken. när det bara finns vi och den tysta vackra världen och ingen annan finns för att döma eller trycka ner.