Ibland känner jag mig så ytlig så jag inte står ut med mig själv..
Varför jag tillåter mig själv att bli så äckligt ytlig vet jag inte. Jag tror det kan bero på att jag vill fly från mina tankar.. Eller kanske också att jag vill smälta in, vara som alla andra för jag orkar inte vara jag för en stund?
Om det är så, då ska jag hitta ett annat sätt att göra det på, haha.
Men när jag nu känner mig så äcklad av mig själv för att jag är så ytlig, hur kan då de som är ytliga stå ut? Jag menar de som är ytliga på heltid.. Hur orkar de? Hur står de ut med sig själv?
Jag är ytlig en halv dag och då står jag inte ut med mig själv..
Inser de inte att de är ytliga? Vet de inget annat sätt att vara?
Samtidigt som jag inte gillar dem så tycker jag synd om dem, att de inte ser annat.. Borde jag tycka synd om dem? Borde jag lägga ner tid på att tänka på dem?
Här kommer jag och mina funderingar och frågor som jag aldrig får svar på..
17.3.09
tisdag.
Upplagd av kajsa kl 13:17
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tack för alla dina kommentarer. Alltid roligt att läsa dina, tycker också om att du tar dig tid för att skriva dom.
Läser ofta din blogg för den är som vi sagt väldigt lika.
Mvh!
Har funderingar på att starta ett säga NEJ-program i min blogg. Hur känner du för det? Tror du personligen att det kan bli en bra sak att göra? Skriv gärna vad du tycker om det. Du har väldigt bra saker att säga.
mvh
Hejsan! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det var inte min mening att publicera. Gick av gammal vana. Självklart tar jag bort den.
Mvh
Linda kände jag. Vi gick i samma klass när vi var mindre. Känner henne inte längre då vi inte hade så bra kontakt i skolan.
Tog bort kommentaren i alla fall.
Det var ett misstag.
mvh!
jo iofs men fatta pinsamt ;o
Btw, har du tagit bort din andra blogg, kajzibo? <3
Skicka en kommentar