så vacker

men allt faller isär

för ingenting är så vackert
ingenting


förutom natten

när sömnen sviker
när tankar sviker
när jag sviker
mig själv

vad finns det kvar för mig att göra

jag blir paralyserad
hur kan en känsla ta så mycket

jag är trött
ofantligt trött

men sömnen
tankarna

jag


sviker

och helt plötsligt
kände jag mig som mitt tonårs-jag igen
längtan

längtan till något större
något annat

längtan efter någon
någon annan

längtan efter en ny dag
som kanske skulle bli annorlunda

längtan efter en mening


en mening med mig.

aldrig har gatulamporna känts så hemma
så varma
så mjuka
så välkomnande

så tillfreds med mig
och jag med dem

måndag.

helt plötsligt

helt plötsligt har jag blivit

helt jävla meningslös

helt plötsligt har jag blivit så

så jävla gnällig

så ini helvete tråkig 

så förbannat 

har jag någonsin skrivit om något annat än mig själv?

har jag någonsin

skrivit något som inte har med mina jävla känslor och tomhet att göra?

inte helt plötsligt

alltid

alltid har jag varit såhär

såhär jävla gnällig

såhär ini helvetes tråkig

såhär förbannat

alltid har jag varit såhär